I december månad 2015 anländer Maria (pseudonym) till flyktingboendet någonstans i mellersta Sverige. Hon är inskriven hos Migrationsverket men har inte vågat berätta för någon varför hon kommit hit. På boendet finns flyktingar från Syrien men Maria är rädd för att prata med dem. Hon är kristen och är rädd för muslimer. Hon blir erbjuden mödravård och får sjukresor till och från mödravården. Hon känner sig ensam och börjar berätta om sitt liv för en färdtjänstchaufför som efter arbetsdagen berättar om Maria för sin fru.
Paret ser senare Maria stå utanför den lokala matvarubutiken en kall decemberkväll iförd endast ballerinaskor och en tunn kappa med en vadlång klänning under. De vet att inga bussar går så sent åt det håll hon bor och de frågar henne om hon behöver skjuts. Maria tackar ja till erbjudandet och under den resan börjar Maria berätta för kvinnan i paret om situationen hon flytt från. Paret erbjuder Maria hjälp att försöka få reda på vad som gäller. Individer utsatta för människohandel har rätt till asyl i Sverige.
Veckorna går, Maria och den svenska familjen håller kontakten. Paret hjälper henne att få kläder och utrustning till det kommande barnet samt hjälper henne med advokatkontakt och att finna ett skyddat boende åt henne.
I slutet av januari 2016 föder Maria en liten son, och kvinnan i den svenska familjen är med som stöd åt Maria under förlossningen. Några veckor senare vinkar paret av Maria vid ett tåg som Maria tar till den ort som det skyddade boendet är beläget i.
Några månader senare får Maria och barnet asyl i Sverige, och 2020 är Maria utbildad sjuksköterska bosatt i Sverige med sin son. John (pseudonym), barnets far, kom aldrig till Sverige.